Jag önskar alla mina läsare en riktigt trevlig sommar. Bloggen återkommer i början på augusti.

Det hör ju till att man skall läsa en klassiker på sommaren. I år blev det Törnfåglarna av Colleen McCullough, som gavs ut 1977. Boken kvalar väl inte riktigt in bland de litterära klassikerna och är ju  inte heller särskilt gammal, men jag vet faktiskt inte vad man kallar en sådan här bok. Halvklassiker eller kanske bara bestseller? 
Jag har alltså inte läst den tidigare och inte heller sett TV-serien, som visades 1983. Den blev tydligen en enorm succé, men jag arbetade ibland på kvällarna på den tiden. Gjorde jag inte det hade jag helt enkelt inte tid att titta på TV. Det var intressant att få läsa den. Det är en bred familjeroman, som utspelar sig i Australien. Jag gillade mest djur- och naturskildringarna. Men kärlekshistorien kändes inte riktigt trovärdig, även om jag förstått att den berörde många. Den här typen av romaner skrivs väl inte längre.

Nästa bok är Svenska kvinnliga pionjärer skriven av Eva-Karin Gyllenberg.. Den innehåller 40 reportage om kvinnor, som på olika sätt gjort sig bemärkta. Det är företagare, idrottare, läkare, konstnärer osv. Enda felet med denna bok är att reportagen är alldeles för korta. Men är man riktigt intresserad av någon av dessa personer, går det säkert att hitta en hel biografi. 

Utbudet av ljudböcker på biblioteket har blivit så begränsat att jag har gett upp och gått över till att  abonnera på strömningstjänsten Bookbeat. Där kan man alltså få ljudböcker och e-böcker direkt in i mobilen eller på sin surfplatta för en kostnad av 100 kronor i månaden. De har ett mycket brett urval, som passar mig alldeles utmärk. Så bekvämt!
Sommarens lyssning blev Kometen kommer av Tove Jansson. Litet udda kanske, men jag har bara läst någon enstaka barnbok av Tove Jansson tidigare och kände att jag ville bredda mig. Framför allt ville jag bekanta mig litet mer med de olika karaktärerna i Mumindalen. En utmärkt uppläsning av Mark Levergood.

Tidigt på sommaren såg jag till att besöka utställningen med Anders Zorns målningar på Nationalmuseum. Så roligt att få se och uppleva denna underbara utställning. Många målningar har man ju sett på bild tidigare, men det är något helt annat att se dem i verkligheten.
Utställningen pågår till den 29 augusti.

Anders Zorn Sommarnöje 1886

En bokad resa till Bohuslän i mitten av juni blev inställd på grund av för få anmälningar. Förvånansvärt, tycker jag. Just Sverigeresor borde väl vara väldigt attraktiva nu, när allt börjar komma i gång. Utomlandsresor vill man kanske vänta med, men för den som känner sig ressugen är ju en Sverigeresa ett bra alternativ.
I stället bokade jag en vecka i samma stuga på Resarö, som hunden och jag bodde i förra sommaren. Det är nog den mest lyxiga sommarstuga jag någonsin bott i.
Ni skall veta att jag har varit med om ganska många olika typer av sommarboenden genom åren, långtidshyrt, korttidshyrt och även sådant jag ägt själv. Jag har suttit och läst vid en fotogenlampa, jag har hämtat vatten i en brunn, jag har duschat med hjälp av en campingdusch, jag har somnat till ljudet av vågskvalp och naturligtvis besökt ett antal torrdass. 
Nu, i denna stuga på Resarö, har jag det riktigt lyxigt. Dusch, vattentoa, wi-fi och FÄRGTV! Man blir äldre och måste ha det bekvämt även om det bara är under en kort tid.

Stugan på Resarö. Hunden Stella sitter på verandan och vaktar.

I början av sommaren, innan det blev för varmt, ägnade jag litet tid åt min akvarellmålning Jag har nu helt snöat in på blommor. Jag förstår att många gör det, för det är nämligen relativt enkelt att måla blommor. Jag hittade flera instruktionsfilmer på Youtube.

Jag har i många år försökt få det fint på balkongen med hjälp av olika växter. Ibland har det gått bra, ibland inte så bra. Jag har svårt att ta mig till en handelsträdgård, så i år handlade jag för första gången växter hos odla.nu Det är en internetbutik, som levererar växter antingen hem direkt till bostaden eller till närmsta utlämningsställe. Det blev väl sisådär. Några plantor tog sig aldrig, men flera blev över förväntan bra och har varit till mycket glädje. 

Paranasalvia

Oxalis

Solros, köpt som planta från Mathem.

Men sommaren är inte riktigt slut än. Nästa vecka väntar några dagars vistelse på Gotland. Det är exakt 50 år sedan jag var där. Jag räknar med att ge denna resa ett eget inlägg.

Hunden och jag brukar ofta promenera i trakten runt Siggebovägen här på ön.
Jag har alltid undrat var namnet Siggebo kommer ifrån. Jag kontaktade vår Hembygdsförening och fick veta att en man vid namn Axel Oscar Sigfrid Wadström en gång i tiden byggde en stor villa i området och villan senare kom att kallas Siggebo. Den finns inte kvar längre.
Det finns en liten hundpark i området, som vi utnyttjade mycket då hunden var yngre och gillade att rusa omkring. Nu har hon inte så stort behov av det längre. Men skulle det vara sådan tur att någon kompis finns i parken, då går hon gärna in och umgås en stund. Bilden är tagen för två år sedan, då Stella träffade på både Molly och Ida i parken.

Siggeboområdet består huvudsakligen av flerfamiljshus, mest bostadsrätter. Gårdarna är välskötta och på många är det ordnat med fina uteplatser och planteringar. Bilden med rosorna tog jag mitt i högsommaren och lade ut på Facebook. Tyckte den var så rolig och skrev att "många kämpar för att få det fint på sina balkonger. Man kan göra så här i stället. Man låter den gemensamma planteringen göra jobbet!

Mysig uteplats! Till vänster skymtar ett av Lidingös äldsta kvarvarande flerfamiljshus. Uppfört 1913.

Siggebogårdens äldreboende

Det är inte bara en massa hus i området, utan också en del grönska. I denna lilla skogsglänta promenerar gärna hundägare med sina hundar.
Naturligtvis finns det också en lekpark för barnen. Den ser inte så märkvärdig ut just nu, men kommer att få en ansiktslyftning senare i höst. Lika tur att det inte var några barn där. Som ni vet kan det vara känsligt att fotografera barn och sedan lägga ut bilderna på nätet.

Det finns en hel del företagare i området. En av dem, som jag regelbundet anlitar, är Ulrika på Fotjouren. Hon erbjuder medicinsk fotvård.

I mitten av augusti tillbringade jag några dagar på Gotland tillsammans med min dotter Ulrika och äldsta barnbarnet Pontus.
Vi hyrde en lägenhet i Visby och gjorde utflykter med bil. Det var exakt 50 år sedan jag besökte Gotland. 
Landskapet med sin speciella geologiska uppbyggnad får en för Sverige unik topografi. Till exempel har erosionen och vittringen på flera ställen isolerat 50-150 meter breda raukar, vilka liksom grottorna tilldragit sig stor uppmärksamhet.
  
Första utflykten gick norrut. Vi började med ett kort besök i Själsö fiskehamn och åkte sedan vidare till Lummelundagrottan.
Vet ni vad en speleolog sysslar med? Jo, han/hon utforskar grottor! 
Berggrunden på Gotland består ju till stor del av kalksten. Dess ursprung är ett korallrev långt nere vid ekvatorn, som under 400 miljoner år sakta rört sig uppåt till sin nuvarande plats mitt i Östersjön. Kalksten utgör en perfekt miljö för håligheter att bildas i. Grottan i Lummelunda är ett bra exempel på det. I dagsläget har drygt 4 km grotta utforskats och kartlagts, men nya delar upptäcks årligen av grottforskare. Grottans hela utbredning är med andra ord ännu inte känd. (Faktauppgifterna från grottans hemsida).
Sedan gick färden till Fårö för att beundra raukarna vid  Digerhuvud och Langhammar.

Pontus och Ulrika vid den ursprungliga ingången till Lummelundagrottan

Lummelundagrottan

Lummelundagrottan

Raukar vid Digerhuvud

Nästa utflykt  bilade vi österut och besökte Katthammarvik, där vi stannade till vid Katthammarsviks Hantverkshus. Sedan åkte vi vidare till Ljugarn, Gotlands populäraste badort. Det kan man förstå, då man vandrar på den kilometerlånga  sandstranden.

Sista dagen koncentrerade vi oss helt på Visby: Ringmuren med de olika portarna, S:t Karins kyrkoruin på Stora torget och Almedalen, som ju egentligen bara är en normalstor park.
Det absolut finaste var Botaniska trädgården. Trädgården ägs av sällskapet DBW (De badande Vännerna), som också ansvarar för driften i samarbete med Region Gotland.

Almedalen

Botaniska trädgården

                                                                             Foto:Ulrika Wandler

Vad ett hotell är vet vi ju alla, men hur är det med pensionat? Enligt Wikipedia är det främst serviceutbudet som skiljer sig åt mellan hotell och pensionat.
Det som är speciellt för pensionat, är att man oftast har helpension vilket omfattar hela utbudet från logi, städning, mat och aktiviteter. Närheten till vackra omgivningar och sevärdheter är också en del av pensionatets utbud.  På ett pensionat brukar det ju också bli en rätt familjär stämning eftersom många av gästerna återkommer år från år. 
Pensionaten hade sin blomstringstid från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet. De uppkom under en tid då ångbåtar och järnvägar transporterade allt fler resenärer och turister. Pensionat blev mycket populära för personer som ville lämna vardagen för ett boende på landet. 
Så har vi ju det där med badlivet i Mölle!
Det kan man läsa om i en bok som heter "Här ha vi det ljufveligt" av Erik Magnusson och Frederic Täckström. Jag hittar ett avsnitt om Pensionat Solhem , som drevs under början av 1900-talet  av familjen Wallentin. Pensionatet låg precis vid havet och verkar ha haft just den där familjära stämningen. Bilden ovan är tagen där.

Jag letar vidare i en annan bok, som heter Klassiska hotell och äkta pensionat. Den är från 2006 och innehåller en beskrivning av flera ännu fungerande pensionat. Ett som jag absolut skulle kunna tänka mig att besöka, är Pensionat Solgården i Grisslehamn. Vad sägs om, att efter en skön dag vid havet, slå sig ner här någonstans för en stunds kortspel?

Ett annat pensionat hittar man på södra Gotland. Det är Pensionat Holmhällar, där man bor nära naturen. Pensionatet ligger inbäddat i en tallskog och det är nära till havet och raukfält.
Filmen Pensionat Oskar spelades in här.

Ännu ett pensionat, som jag skulle kunna tänka mig att ta in på, är Pensionat Granparken i Norrtälje. Numera kallas det för Hotell Pensionat Granparken. Nog känns det lockade då man annonserar att gästerna kan få kaffe/te på rummet, även om jag själv skulle föredra att sitta på verandan. I vissa rum är husdjur tillåtna.

Villa Fornboda med Lidingö museum

Här på vår ö har vi ett eget museum. Det är inrymt i en byggnad som heter Villa Fornboda. Huset, som är från början av 1900-talet, har använts till bland annat konditori, småskola och frisörsalong. Sedan 1998 hyrs huset av Lidingö hembygdsförening som här driver Lidingö museum.

Interiör från museet

Köket

I museet finns den permanenta utställningen Historien om Lidingö. Dessutom pågår det hela tiden olika  temautställning. Just nu pågår en utställning, som heter Från AGA till Dalénum. 

Från Agautställningen

Det finns en bok med samma namn, skriven av Ibb Jensen. Utställningen och boken beskriver en intressant tid i vår industrihistoria.

Huset är en kulturell mötesplats för lidingöbor och andra intresserade. Här erbjuds kultur- och musikprogram samt filmkvällar. 
Lidingö museum är en del av Lidingö hembygdsförening och allt arbete vid museet sker på frivillig grund. Flera arbetsgrupper finns, som är engagerade i att hålla museet öppet, skapa utställningar och program, sköta hembygdsföreningens samlingar och lokalhistoriska arkiv med foton och annan dokumentation om Lidingö. Bildarkivet har nyligen blivit digitaliserat och kan nu nås av vem som helst via hemsidan.

Här har vi några av värdinnorna

Själv har jag än så länge endast gjort en blygsam insats som värdinna på museet. Jag hann arbeta två gånger innan pandemin slog till och stängde museet. Nu har museet öppnat igen och jag fick äntligen möjlighet att ta ytterligare ett pass.
Alla faktauppgifter har jag tagit från hembygdsföreningens hemsida.

Välkomna till Lidingö museum!

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Susanne, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text.
Denna vecka är ordet VATTNA. Fler deltagare hittar du på Susannes hemsida.

Jag bor precis vid en park, Torsviksparken. Den har varit en oas för många, speciellt under de två senaste somrarna, då man inte kunnat resa så mycket. Många har träffats och haft fester och picknickar där. Fontänen är uppskattad av alla utom av de som bor precis bredvid. Den bullrar nämligen, men den stängs av på natten.

Min dotter har en liten trädgård. Där har hon, med hjälp av sin särbo, byggt en liten damm. Är den inte gullig? Ni ser vattenstrålen till höger i bild.

Sophiahemmet, ett av Sveriges äldsta privata sjukhus, invigdes år 1889. Sitt namn har sjukhuset efter drottning Sophia, som tillsammans med sitt gemål kung Oscar II, lät uppföra sjukhuset vid Valhallavägen i Stockholm.
Bakgrunden är följande:
Drottning Sophia hade varit på besök i London och St Thomas Hospital och där träffat Florence Nightingale. Väl hemkommen startade drottningen den 1 januari 1884 "Hemmet för sjuksköterskor" på Gråbergsgatan (nuvarande Upplandsgatan). 
Den första kursen bestod av fyra kvinnor, som togs om hand av den 27-åriga Alfhild Ehrenborg, skolad hos miss Nightingale.
Den 14 december 1887 lades grundstenen till ett helt nytt sjukhus och sköterskehem. Två år senare, den 1 oktober 1889 invigdes sjukhuset och elevhemmet. Med guldbokstäver lät drottning Sophia rista in "Allt till Guds ära" i den stora entrén. Nedanstående porträtt hänger i en av korridorerna.

Sjukhuset drevs länge i stiftelseform med kvalificerad medicinsk och kirurgisk verksamhet. Det ombildades 1987 till Sophiahemmet AB och är nu Sveriges största privata sjukhus. I dag ingår flera olika vårdgivare.
Sjuksköterskeskolan har fortfarande Sophiahemmet som sitt modersjukhus, men en del av utbildningen sker vid andra sjukhus,
Den för Sophiasystrar så välkända mössan representerar enligt muntlig tradition följande:
Det vita tyget föreställer det ljusa i livet
Det svarta bandet föreställer allvaret i livet
Spetsen föreställer glädjen i livet
Vecken i mössan föreställer tio Guds bud och vecken på spetsen tinnarna i drottning Sophias krona.
Uppgifterna har jag tagit från hemsidan.

Jag har vid många tillfällen åkt eller promenerat förbi sjukhuset, men först nu i höst fick jag tillfälle att anlita en av dess vårdgivare, Capio Artro Clinic, för att få en ny höftled.

Här ligger jag i min säng efter genomgången operation och tar en bild på utsikten. Det är Stadion man skymtar. 
Modern teknik, skicklig personal och mycket noggranna förberedelser gjorde att det hela kändes tryggt och säkert. Jag låg kvar på sjukhuset ett dygn och kunde sedan åka hem.
Rehabiliteringen går framåt, men kommer att ta tid. Bäst av allt är att jag slipper ha ont och räknar med att kunna återuppta mina långpromenader med hunden ganska snart.
De första veckorna efter operationen ställde hjälpsamma grannar upp och rastade hunden. Man kan nämligen inte gå med två kryckor och en hund.
Nu har det gått drygt fyra veckor efter operationen och jag behöver bara en krycka, vilket innebär att jag kan gå ut med hunden på en kort promenad på kvällarna. En av mina grannar fortsätter att ta ut  henne på en daglig längre promenad. 

Den 11 november är det Chokladens dag. Jag älskar choklad!
Egentligen hade jag tänkt att åka i väg till några chokladbutiker i Stockholm med omnejd och ta några fina bilder, men en nyopererad höftled sätter stopp för detta. Jag nöjer mig med att göra en digital resa.
Jag läser följande i NE:
Choklad är en sötsak vars viktigaste råvara, kakaobönorna, kommer från tropikernas kakaoträd. Direkt efter skörden får bönorna jäsa , innan de torkas och skeppas till användarna.
Choklad framställs av kakaomassa, socker, kakaofett (kakaosmör), smakämnen och lecitin.
I mörk choklad är andelarna kakaomassa och socker ungefär lika stora. Till mjölkchoklad tillsätts dessutom mjölkpulver. Vit choklad innehåller inte kakaomassa , men har i övrigt samma ingredienser som mjölkchoklad och får därför en karakteristisk mjölksmak men med svagare kakaosmak.
Länge var chokladtillverkning sockerbagarnas hantverk. Den första chokladkakan tillverkades av Joseph Fry i Bristol 1847.

Själv brukar jag inhandla choklad hos Betsy Sandberg. Det är en butik här på Lidingö, som säljer egentillverkad choklad sedan 1926. De har även filial i Östermalms saluhall. Här är en bild från deras butik som jag tog för en tid sedan.

Betsy Sandbergs choklad i presentkartong

Ytterligare två intressanta butiker finns i Stockholms innerstad. Den ena är  Ejes på Erik Dahlbergsgatan 25. Titta gärna in på deras ursnygga och välgjorda hemsida www.ejeschoklad.se

Ejes chokladbutik

Den andra är Pralinhuset på Drottninggatan 112, från vars hemsida jag lyckades kopiera en bild på en av deras produkter.
Jag har aldrig besökt dessa butiker men de kan räkna med ett besök av mig någon gång framåt jul!

Sparkling cup cake från Pralinhuset

Snart är det första advent, så nu är det dags att sätta igång med julbaket!
Kaffebröd med saffran blir gärna torrt, men inte detta bröd. Här fyller man gifflarna med äpple och riven mandelmassa. Tag god tid på dig. Degen skall jäsa i tre omgångar.

Ingredienser:
50 g jäst
3 dl ljummen mjölk
1 kuvert saffran (1/2 g) + 1 tsk strösocker
9 dl vetemjöl (varav ca 1 dl till utbakningen)
150 g smör eller margarin
1 dl strösocker

Till fyllningen:
3-4 msk smör eller margarin
175 g mandelmassa
2 äpplen

Till pensling
1 ägg
Ev. 2 msk flagad mandel

Smula jästen i degbunken. och häll över mjölken. Stöt saffran med socker och häll det i mjölken. Rör om så jästen löser sig och häll i 6 dl av vetemjölet. Arbeta till en smidig deg, täck med bakduk och ställ att jäsa i 20-30 minuter.
Rör matfett och strösocker smidigt, rör ner 1 dl av vetemjölet och arbeta in blandningen i den jästa degen. Arbeta in ytterligare 1-2 dl av mjölet, degen skall vara smidig men ganska lös. Ställ degen att jäsa ytterligare en gång i 20-25 minuter.
Smält matfettet till fyllningen. Riv mandelmassan grovt. Skala och finhacka äpplena.
Ta upp degen på mjölat bakbord, knåda igenom den och dela den i två bitar. Kavla ut degen till rektangulära plattor. Skär eller sporra ut 12-13 trianglar ur varje platta. Pensla med matfett, lägg på lite mandelmassa och hackat äpple, rulla ihop och forma till gifflar.
Sätt ugnen på 225-250 grader. Jäs under bakduk till knappt dubbel storlek. Pensla med ägg, strö eventuellt på mandel. Grädda mitt i ugnen i 7-9 minuter.

Receptet publicerades i DN 24 november 1994

En julkrubba är en mer eller mindre konstnärlig framställning i miniatyr av Jesu födelse, som visas vid advent och jul.
Det sägs att det var den helige Franciskus av Assisi som "uppfann" julkrubban 1223. Han använde då levande djur, som placerades i en grotta. I samband med detta  höll man en mässa med sång och musik.
Världens första julkrubba, som ställdes fram i en kyrka, var denna på nedanstående bild. Den ställdes fram år 1291 i Rom. Figurerna var nära en meter höga.

Det var jesuiterna, som senare kom att framställa denna scen i mindre skala, alltså som dagens julkrubbor.
1562 visades jesuiternas första krubba i en kyrka i Prag, där den väckte stor uppmärksamhet.
Jesusbarnet, Maria och Josef finns alltid med i krubborna, där de är placerade i ett stall. Utöver dessa finns oftast en oxe, en åsna, ett får, en ängel, herdar samt de tre vise männen.
Den första svenska julkrubban visades i Stockholms katolska församling 1803/1804 och var utformad som någon slags marionettföreställning. 
Händene kyrkas julkrubba från 1886 blev den första krubban i en luthersk kyrka inom svenska kyrkan. Den används än idag!

Julkrubban i Händene kyrka

Julkrubban i Hjorthagens kyrka. Foto: Engelbrekts församling

Staden Krakow har ända sedan 1300-talet en tradition att skapa fantastiska julkrubbor ofta med stadsmotiv. Det finns faktiskt en Krakowkrubba med stockholmsmotiv. Ekerö kommun har beställt en egen Krakowkrubba i vilken bland annat Drottningholms slott avbildas.  Så vitt jag vet, tas den fram varje år i advent och förevisas i Ekerö kulturhus. Den innehåller inte bara Drottningholms slott utan mängder av andra figurer och scener ur den svenska historien och naturligtvis en scen med den heliga familjen.

Krakowkrubba

Ekerö kommuns Krakowkrubba

H.M. Konungens hovstall ligger sedan mer än hundra år på Väpnargatan 1 på Östermalm i Stockholm.
Här finns de hästar, paradvagnar, bilar, uniformer och seldon, som används vid ceremoniell representation.
Hovstallets huvuduppgift är att ansvara för planering och genomförande av alla transporter med bil för kungafamiljen. Häst och vagn används vid ceremoniella tillfällen såsom statsbesök, riksmötets öppnande och då kungen tar emot nya ambassadörer.
Hovstallet har historiska rötter i Gustav Vasas tid och representerar därmed ett betydande kulturarv i form av klassisk rid- och körkonst och kunglig ekipagekultur.
Hovstallet har även uppgiften att förvalta, utveckla och visa upp detta arv för allmänheten.
Uppgifterna kommer från Hovstallets hemsida.

Första adventhelgen bjuder man traditionsenligt på julmarknad. Under två dagar saluför utställare från hela landet hantverk och matvaror av finaste kvalitet. 
Dessutom håller stall, persedelkammare och vagnhallar öppet.
Det var första gången någonsin, som jag besökte denna julmarknad. Det fanns många fina saker att titta på. Det enda jag köpte var en burk kakao från Pralinhuset.

Glada damer, som säljer ost

Leksaker och prydnadssaker i fårskinn

Jättefina trasmattor hos Mimmis textil

Det erbjöds också tillfälle att klappa hästar. Några var väldigt keliga...

          Jag önskar alla mina läsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Jag deltar i en bloggrupp, som heter Gems weekly photo challenge. Det är Susanne, som dirigerar gruppen genom att ge oss ett ord varje vecka att tolka med bild och text. Årets sista ord är GILLA. Fler deltagare hittar du på Susannes hemsida.

GILLA-knappen

Jag är med på Facebook sedan flera år tillbaka. Jag tycker faktiskt att det är riktigt roligt. Jag har ett antal vänner, som jag har kontakt med, men det roligaste är att vara med i grupper, där man delar intresse med andra gruppmedlemmar. I mitt fall är det fråga om hundar, min hemort, dockskåp, böcker och nu senast fåglar. Fågelgruppen har många medlemmar, som är otroligt duktiga fotografer. Här nedan är ett av många fantastiska foton. Det föreställer en gulsparv.

Foto: Anna Nadolska

Som ni nog känner till skriver man inlägg på sin Facebooksida, gärna med bilder, och blir väldig glad om några GILLAR inlägget. Likaså läser man andras inlägg och klickar gärna på gillaknappen om man tycker att inlägget förtjänar detta. Ovanstående bild fick många "likes"
Vidare har man möjlighet att GILLA vissa sidor, som tillhör företag, föreningar och andra offentliga institutioner, såsom Sveriges radio, Skansen och många andra. Då får man information från dessa om kommande aktiviteter.

Nåja, livet är inte bara Facebook. Det finns mycket i verkliga livet och i min närhet, som jag gillar också. 
Sedan har vi uttrycket GILLA LÄGET. Det är något som man blir tvungen att göra när det uppstått en besvärlig situation, som man inte kan göra så mycket åt.
Det här är årets sista inlägg i denna grupp.
Tack Susanne för detta år. Jag hoppas att du vill fortsätta att leda oss även nästa år. Jag GILLAR det du gjort för denna grupp!
GOTT NYTT ÅR!

Utsikten från balkongen den 6 januari 2022

Hunden och jag gick ut på vår förmiddagspromenad. Det var strålande sol, minus 8 grader och vindstilla.
Jag försökte ta bilder på fåglar, men det är fullständigt hopplöst. Fåglarna rör sig oupphörligt och min mobilkamera duger inte till fågelfotografering. Zoomen är värdelös. Nåja, en halvbra bild kan jag visa i alla fall!
Däremot fick jag en riktigt bra bild på Lilla Lidingöbron, där byggnationen kommit så långt att man nu kan gå över bron hela vägen. Ja, inte allmänheten förstås, men byggarbetarna.

Vi har klätt på oss ordentligt och det blir en skön promenad. Hunden har fått på sig sin lilla kappa. Själv är jag numera bepansrad med vinterkängor med utfällbara broddar och även brodd på käppen. Så här ser det ut på mattan, då vi just kommit hem och börjat ta av oss.

Efter lunch var det dags att ta bort julsakerna. Känns alltid lagom nu när det börjar bli ljusare ute. Belysningen på balkongen får sitta kvar månaden ut.

På kvällen fortsatte jag att titta på den gamla amerikanska serien Nord och syd, som gjordes under mitten av 1980-talet. Viaplay erbjuder 2 veckor gratis provabonnemang och eftersom jag aldrig sett denna serie hakade jag på erbjudandet. Den är oerhört påkostad och välgjord. Den utspelar sig före och under amerikanska inbördeskriget. 

Jag är ju van att motionssimma, men har inte kunnat göra detta på väldigt länge.
I dag var det dags att komma igång igen! Jag mjukstartar genom att delta i en kurs i vattengymnastik.
Om vattengymnastikens effekter kan man läsa på www.vattengymnastik.nu
Träningen innebär att man utför typiska gymnastiska övningar medan man är nedsänkt i midjedjupt vatten. Att vara nedsänkt i vatten är det som skapar effekten, samtidigt som det är en mild träning. Detta beror på att vattnets flytkraft lindrar belastningen på kroppen. 

Därefter blev det dags att förbereda kvällens middag, då jag skulle ha gäster. Min bror Jan och hans sambo Britt kom nämligen på besök.

Det är alltid trevlig att träffas. Samtalen rör sig mest kring familjen, pandemin och det gemensamma intresset för hembygden. Boken som Jan håller i är en present från mig. Den heter Lidingökvinnor somgjort intryck och avtryck. Vår mamma är en av dem som porträtteras där.

Jag bjöd på en klassisk maträtt Filé Falsterbo. Den rätten bestod av grytstekt fläskfilé, potatiskroketter, stekta kantareller, sås och tomater med  fyllning. Till efterrätt blev det Key lime pie.
Filén gjorde sig inte på bild, så jag visar enbart bilder på tomaterna och pajen.

Dockteater förknippas kanske mest med barnteater. Men det finns faktisk dockteater för vuxna också. Så här står det i NE:

Anna och syster Görel