Engelska glacéhandskar från 1600-talet

Handskar är mycket gamla plagg och har använts både som klädesplagg och som prydnad. De kunde utgöra ämbetsinsignium för biskopar och de kunde ha symboliska innebörder för renhet och vänskap. Handsken kunde fungera som symbolisk pant. Att kasta en handske framför någon var en utmaning till tvekamp.
Handskar blev i Sverige en vanlig förlovningsgåva. Från 1700-talet kom de att tillhöra högtidsdräkten bland allmogen. Först i senare tid har handskar blivit ett plagg för vardag. 
Stor vikt lades förr vid utförande och dekor. Herrhandskarna var speciellt under 1600-talet rikt utstyrda med fransar, band och broderier. Senare blev denna typ av dekor mer vanlig på damhandskar. 
Dagens handskar består oftast av lammskinn och är fabrikstillverkade (NE).

Jag tycker att handskar är ett både roligt och viktigt plagg. Roligt för att det går att variera utan alltför stora kostnader .Viktigt, så till vida att jag gärna matchar till skor och väska. Under vinterhalvåret blir det mest svart, så det är ganska lätt gjort. På sommaren har man numera inte handskar alls, men jag har faktiskt kvar ett par vita sommarhandskar från 1960-talet, då jag använde sådana. Två par långa glacéhandskar finns kvar också. De vita har jag haft på mig då jag hade lång klänning vid några tillfällen.

Häromdagen besökte jag Östermalms handskaffär, som ligger på Karlavägen 61. Jag älskar den här typen av specialaffärer! Det var dags för ett par nya vårhandskar. Jag visade upp mina gamla för försäljaren och ursäktade mig med att " så här slitna blir mina handskar eftersom jag promenerar med en hund i koppel". Då visade hon genast fram en handske, som borde passa mig att ha just vid hundpromenader. En litet mer robust handske i mockaskinn med muddar, infällda resår och dessutom billig.
Så det slutade med att jag köpte två par handskar. Ett par litet finare i lammskinn och ett par sportigare för hundpromenader.

Östermalms handskaffär

Mysigt att packa upp de nya handskarna, som var inslagna i silkespapper

Anthony Doerr är en amerikansk författare, som är född 1973. Han vann Pulitzerpriset i skönlitteratur 2015 för romanen Ljuset vi inte ser.
Berättelsen utspelar sig i det ockuperade Frankrike under andra världskriget. Det är en gripande historia om två unga människor, en fransk flicka och en tysk soldat, som mot alla odds kämpar för att överleva. Det är en fängslande berättelse om den grymhet, som en gång slog klorna i Europa - och om den godhet, som göms i våra hjärtan.
Jag tyckte mycket om boken. Det märktes att författaren gjort mycket research kring den verklighetsbakgrund som finns för att få berättelsen att framstå som trovärdig, samtidigt som han låtit fantasin flöda.

Nu i vinter har det kommit ytterligare en roman av Doerr, som heter En bättre värld. "Ett bländande epos om kärlek, krig och glädjen, som står att finna i böcker" skriver The Guardian i sin recension.

Det är med blandade känslor man firar sin hunds födelsedag, i alla fall då hon blir äldre. Dels är man ju glad att man får ha en hund, som är fortfarande är frisk vid 10 års ålder. Dels är man medveten om att ju längre tiden går, desto mer ökar risken för att allvarliga sjukdomar skall börja dyka upp med allt vad det innebär.
Både hennes mamma och hennes mormor har uppnått hög ålder, vilket gör att jag hyser stora förhoppningar att få ha henne kvar ännu många år.
När jag ser tillbaka på de år vi haft tillsammans känner jag mig som en förälder, som ser tillbaka på småbarnsåren. Så fort det gick och så många fina minnen det finns! Så roligt att titta igenom de hundratals bilder jag tagit.

Första gången, som jag håller Stella

Stella 3 månader

Valptiden var naturligtvis litet jobbig. Ut flera gånger på dagen och ibland torka upp efter olyckor, som skett under natten. Ibland fick man städa upp efter en del rackartyg.

Sedan kom en tid, då vi gick på kurser, fick lära oss ett och annat och vi hade väldigt roligt.
Så småningom fick vi  kontakt med andra hundar och deras ägare. Några av dem träffar vi regelbundet än idag. 

Lek med kompis

Här har Stella födelsedagskalas. Det bjuds på blodpudding.

Det har varit lätt att ta med hunden till andra och också ta med henne in i vissa butiker. Hon brukar bli väldigt omtyckt och har därmed också blivit  bortskämd och van vid uppmärksamhet.

Skärgårdssemester

På promenad med mattes barnbarn

Hundträff hos uppfödaren

Jag har haft väldig tur med hundvakt. Jag har två grannar, som kunnat ta hand om henne, då jag har gjort kortare utomlandsresor.
Under de två senaste åren har vi tagit det ganska lugnt. Vi börjar ju båda bli litet till åren. Vi nöjer oss med promenader, litet lek ibland och en hel del soffmys. Stella har betytt oerhört mycket under de två senaste åren, då många aktiviteter har legat nere. Hon är ett fantastiskt sällskap.
Tack till hennes uppfödare Bibbi Franzén på Minimax kennel!

I dag är det Internationella kvinnodagen. 
Det är konstigt hur en film kan påverka en. För flera år sedan såg jag filmen  Miss Potter, som handlar om den engelska författarinnan och konstnärinnan Beatrix Potter. Jag blev nyfiken och ville veta mer om henne, så jag läste en biografi över henne. Hennes liv var mycket intressant.

Beatrix Potter

Beatrix Potter föddes 1866 i London. Hon undervisades i hemmet och visade tidigt talang för målning och ett stort intresse för djur och natur. Hon fick en del uppmuntran av sin far, men hennes mamma motarbetade henne hela tiden och tyckte att hon borde ägna mer tid åt att lära sig sköta ett hem och hitta en lämplig man att gifta sig med.
Hon tillbringade sommarloven i Lake District, som ligger i norra England. Naturen där gav mycket inspiration till hennes målningar. Hon började skriva berättelser till sina djurbilder.

Då hon var i trettioårsåldern samlade hon ihop sina bilder och berättelser och hittade ett bokförlag, som ville ge ut dem i bokform. Att böckerna skulle ges ut i ett litet format var hennes egen idé. Det blev succé.
Hon och förläggaren blev förälskade i varandra och planerade att gifta sig, men tyvärr så avled han.
Hon fortsatte att ge ut böcker och tack vare dem blev hon självförsörjande. Hon köpte gården Hill Top Farm i Lake District, där hon också bosatte sig. Hon började med fårskötsel, gifte sig och köpte så småningom upp flera gårdar för att undvika exploatering. Hon avled 1943.

Hill Top Farm

I de anglosachsiska länderna är hennes böcker fortfarande otroligt populära. Här i Sverige känner vi väl möjligen till Pelle Kanin. Några av oss har kanske sett filmatiseringen av några av djurberättelserna, som visas på SVT i bland. De gjordes som baletter.

Personligen tycker jag inte att hennes berättelser är så märkvärdiga. Några är till och med ganska otäcka. Det är framför allt hennes målningar, som jag tycker mycket om. Dessutom har jag blivit fängslad av den underbara naturen i Lake District. Jag har besökt området vid två tillfällen och fick då även möjlighet att besöka  Hill Top Farm.

Koltrasten är Sveriges nationalfågel. Den tillhör familjen trastfåglar och  blir 24-25 cm lång . Hanen är kolsvart med gul näbb och honan är brun med gulbrun näbb. Många koltrastar, speciellt de som häckar i storstäderna, finns i vårt land året runt. De är i princip allätare. Favoritfödan är insekter, daggmaskar , frön och frukter.

Min intresse för fåglar har kommit så smått nu på gamla dar. Plötsligt inser man att man måste ta sig tid  och se sig omkring då man är ute och promenerar och också stanna upp och lyssna efter fågelsång. På vintern är det naturligtvis ganska tyst, men redan en bit in i januari, då det börjar bli ljusare kan man höra och se rätt många fåglar. Mina kunskaper är urusla, men koltrasten känner jag igen eftersom vi har väldigt många just där jag bor. Vi har en liten skogsglänta bakom huset och en av mina grannar är där regelbundet och lägger ut fågelfrö. Det har gjort att det är ett riktigt tillhåll för koltrastar, men också andra fåglar. Bilden ovan har jag tagit där och jag ber om ursäkt för att den är litet oskarp, men det är sannerligen inte lätt att fotografera fåglar med en vanlig kamera. 
På Sveriges Radios hemsida hittade jag en litteraturlista över intressanta naturböcker. En av dem är Koltrasten som är skriven av Clas Thor och med bilder av Torbjörn Arvidson.

Vilken fantastisk bok! Författaren har lagt ner ett enormt arbete på denna bok. Innehållet följer årets månader i författarens trädgård med många utvikningar till andra orter och länder. Han beskriver också koltrastens förekomst i historia, litteratur och musik. 

Min närmsta skogsglänta med koltrastar

Per Lindqvist Kväll i Villastaden. Olja

Lidingö konstrunda börjar torsdagen den 17 mars och pågår till och med söndagen den 27 mars. Den består av en samlingsutställning i Lidingö stadshus och avslutas helgen 25-27 mars då flera av konstnärerna öppnar sina ateljéer för allmänheten. För mer information se: www.lidingokonstnarerna.se
Jag besökte samlingsutställningen idag och tog några bilder. Det var många fina och intressanta konstverk.

Bo Vading Jag drömmer alltid om tulpaner. Foto

Pia Ringholm Arvet+Guld och gröna skogar. Broderi+flossa

Jannike Simonsson Lemon 159. Collage

Erik Andersson Bondbröllop. Akvarell

Elisabeth Megner Hav. Akvarell

Erik Anker Eldfågel. Akvarell

Christina Rosenkvist Dit du går

Jacqueline Igestedt Skålar. Stengods

Som jag tidigare berättat, så är jag väldigt förtjust i miniatyrer. I mitt fall gäller det främst möbler och andra föremål som används i dockskåp och tittskåp i skala 1:12.
För några år sedan inredde jag en gammal bokhylla till dockskåp. Många, som sysslar med dockskåpsinredning tillverkar sakerna själv. Tyvärr har jag varken talang eller tålamod till detta, så jag har köpt de flesta föremålen. 
Mycket går att köpa via webbutiker, men det är också väldigt roligt att besöka Miniatyrmässan, som hålls i Stockholm två gånger om året. Jag har redan köpt det mesta jag behöver till dockskåpet. Nu har jag ett annat projekt på gång. Jag skall inreda ett miniväxthus, så jag handlade några saker till detta.  Jag kommer att lägga ut en bild på detta växthus, då det är färdigt.
Om du som läser detta blir sugen på att komma igång med denna typ av hobby, kan jag berätta att det finns litteratur i ämnet och att nästa Miniatyrmässa blir den 15 oktober.
Här kommer några bilder från vårens Miniatyrmässa. 

Dagen började med ett besök hos frissan. Min hårfrisörska heter Paula och arbetar på Salong Isolde, som ligger i Bodal här på ön.
Det var dags för toning och klippning. Jag har har varit kund hos Paula i många år och är alltid lika nöjd då jag har varit hos henne. Titta på bloggens startbild, där jag står och ser ut över Värtan. Det är Paulas klippning, som gjort mig så snygg i håret.

Vi (hunden och jag) promenerade sedan hem. Vi passerade Millesgården där det pågår en utställning om fotografen Madame D`Ora och hennes verk. Millesgården har en ganska anonym entré. Lätt att missa! Hunden och jag promenerar ganska ofta här och har ibland fått visa människor till rätta, då de inte hittat till Millesgården.

Till middag blev det Biff à la Lindström. Det var länge sedan jag lagade den rätten. Det var ju jättegott!

På kvällen, efter kvällspromenaden med hunden, tittade jag på några avsnitt av Natursköna tågresor. Finns på Urplay och lindrar min abstinens efter att reseserien Kanaler, båtar och kärlek, tagit slut.

Jag tog en promenad i Sergelstaden. Jag har faktiskt inte hört denna benämning tidigare, men så kallas området kring Sergels torg på fastighetsägaren Vasakronans hemsida.
Vi har väl alla då och då passerat Sergels torg under de senaste åren och konstaterat att det har varit besvärligt att ta sig fram på grund av byggnadsställningar. Nu ser det ut som det mesta av den enorma renoveringen är klar. Jag är inte insatt i detaljerna men på Vasakronans hemsida kan man få litet mer information och ta del av fastighetsägarens vision med området.
Det som jag först lade märke till var det lilla röda huset, som byggts vid trappan från Sveavägen upp till Malmskillnadsgatan. Det ligger en liten restaurang längst upp i huset, men då jag gick förbi vid tvåtiden en eftermiddag, var den helt tom. Kanske bara öppen på kvällarna?

Röda huset. Kallas även Sergelpaviljongen.

Limpan Lindström. Skulptur av Göran Strååt. Limpan var välkänd lärare på Konstakademiens skulpturskola, som låg på Sergelgatan på 1930-talet.

Det ligger en restaurang här i hörnan numera. Snart bör man väl kunna komma upp på terrassen.

Thielska galleriet är ett konstmuseum, vackert beläget vid Blockhusudden på södra Djurgården.
Det vita palatset uppfördes 1904-07 för att rymma finansmannen och konstmecenaten Ernest Thiels och hans hustru Signes Maria Thiels bostad och stora konstsamling. Arkitekten Ferdinand Boberg ritade huset med inspiration från orienten, renässansen och jugendstilen.
Konstsamlingen består främst av verk av kända nordiska konstnärer.
Ernest Thiel förlorade nästan hela sin förmögenhet efter första världskriget. 1924 köptes palatset med inredning och konstsamling av den svenska staten.
En ljuvlig vårdag tog jag mig dit ut för att göra ett besök. 
Passa gärna själv på att göra ett besök nu under våren eller sommaren. Det pågår nämligen en intressant, tillfällig utställning, som heter Ett hem.  Några nutida konstnärer har bjudits in för att reflektera över detta ämne och visar sin konst och sina installationer.

Salongen

Munchrummet

Carl Larsson, Porträtt av fru Signe Thiel

Christian Eriksson, Grodan

Edvard Munch, Förtvivlan

Eugene Jansson, Vinternatt över kajen

Gustav Fjaestad, Rinnande vatten

Richard Bergh, Riddaren och jungfrun

Bruno Liljefors, Vinterhare

Just nu visas på Svtplay hela tre filmer med Alec Guinness. Han är en av mina favoritskådespelare.

Alec Guinness föddes 1914 i London. Han studerade vid en teaterskola, scendebuterade 1933 och utvecklades till en virtuos scenaktör på Old Vic Theatre.
Han betraktas som en av historiens mest mångsidiga skådespelare. Han var på scenen en framstående tolkare av Shakespeare, men gjorde även komediroller av olika slag.
På film hade han stora framgångar i bland annat Sju hertigar (1949), där han spelade åtta roller, Mannen i den vita kostymen (1951) och Ladykillers (1955). Han fick en Oscar för sin roll i filmen Bron över floden Kwai (1957). Han är även känd för sin roll som Obi-Wan-Kenobi i filmen Star Wars från slutet av 1970-talet.  Han avled 2000.
Här är de tre filmerna, som just nu visas på SVTplay. 

Ligger kvar till 31 maj

Ligger kvar till 24 maj

Ligger kvar till 8 maj

1. Vad stör dig?
Oron i världen.

2. Vad är det som luktar gott?
Utomhus är det många blommor och buskar som luktar gott just nu.

3. Vad behöver du tvätta?
Faktiskt INTE fönstren, som ju brukar se hemska ut den här tiden på året. Jag hade en fönsterputsare hemma för en månad sedan och mina fönster har aldrig varit så fina. Så det som nu ligger närmast att tvätta, är en matta.

4. Hur länge har du varit vaken?
Sedan klockan åtta. 

5. Vad är planen för idag?
Gå med hunden Stella till veterinären. Hon har besvär med ett öga. Förmodligen är det ett sår på hornhinnan. Det har hon haft tidigare. Då behandlar man det med ögondroppar. Det har gått bra vid tidigare tillfällen.
Sedan skall jag ringa mina grannar och bestämma träff inför morgondagens gemensamma  teaterbesök.
Därefter vidtar den vanliga städningen, att ta emot matvaror, som jag beställt på nätet och att laga middag. 
En stor del av kvällen kommer att ägnas åt att läsa de andra bidragen till Fem en fredag.

Moroten är en populär rotfrukt och gammal kulturväxt, vanligen orangefärgad, men förekommer även i andra färger.  Dagens morötter har framodlats från vildmoroten för att pålroten skall bli stor, välsmakande och mindre träig. Moroten odlas i större delen av vårt land.
Roten innehåller höga halter av karotin och är en bra källa för vitamin  A.

Jag tycker väldigt mycket om morötter. Färgen och sötman är väl det som lockar. 
Har man någonsin haft en köksträdgård har det säkerligen funnits morötter där. De är lätta att odla, de är ganska hållbara och kan tillagas på många olika sätt.

En granne och jag, när vi höll på med stadsodling i parken. Bilden är några år gammal.

Jag bakar ofta morotskaka. Recept på en sådan kaka kan man hitta i en vanlig kokbok.
Dessutom gör jag morotsbiffar. Sådana såldes förr i vanliga mataffärer och fanns bland djupfrysta grönsaker, men försvann tyvärr. Numera gör jag egna efter ett recept jag fick från TV-programmet Mandelmans gård. Passar bra som lunchmat tillsamman med litet skinka eller prinskorv.

Morotsbiffar. Vackra är de inte , men goda.

Här är receptet på morotsbiffar på Mandelmanns vis. Det blir 8-10 stycken.
INGREDIENSER
5-6 stora morötter
5 dl mjölk
1 msk smör
1 dl vetekross eller mannagryn
2 ägg
salt
peppar
1 tsk honung
1 dl ströbröd
smör till stekning

GÖR SÅ HÄR
1. Skala och riv morötterna. Lägg rivet i en gryta och häll på mjölken och smöret.
2. Låt det koka till morötterna är mjuka. Sila därefter av 3-4 dl av spadet. Spara det till något annat eller drick det som det är
3. Tillsätt vetekrosset i morötterna och fortsätt att koka på låg värme under omrörning i 5 minuter. Stäng sedan av plattan och låt blandningen behålla värmen ett tag till.
4. Ha i äggen i smeten. Ett alternativ är att endast ha i äggulorna och spara uppvispad äggvita till pensling. Krydda med salt, peppar och honung. Smaka av.
5. Forma morotssmeten till platta biffar och vänd dem sedan i ströbröd och stek dem i smör på båda sidorna ca 2 minuter på var sida.

Kuriosa:
Oklart var uttrycket "morot och piska" kommer ifrån, men troligtvis England.
Moroten har också en populärkulturell roll som näsan på en snögubbe.
Morotens dag firas den 4 april . 

Nu har jag äntligen kommit mig för att köpa ett årskort på Skansen. Gör man minst två besök under en 12-månadersperiod, så har det betalat sig. Jag planerar att göra minst ett besök varje årstid.
Vårens besök blev tillsammans med barnbarnen Artur och Ralf och deras mamma. Det var sista dagen på Skansens trädgårdsdagar. Barnen fick tillfälle att tillverka en fröbomb. Jag bifogar även receptet.

Här bjuds vi på Kombucha, en dryck gjord av bland annat svamp

Artur tittar på grisen, som håller till på Lill-Skansen

En djurvårdare visar upp brunråttor

Matning av sälarna

Ralf och Artur framför Ekhäradsgården

Skansen har många fina lekplatser

I slutet av maj åkte jag på en sällskapsresa till Bohuslän. Det är ett landskap, som jag länge längtat efter att få besöka igen. Jag har inte varit där sedan jag var tonåring.
Bohuslän är Sveriges västligaste landskap. 3000 öar och 4500 holmar och skär utspridda i Kattegatt och Skagerrak gör Bohuslän till Sveriges mest utpräglade skärgårdslandskap. Den unika geologin bidrar till den extraordinära skönheten. Från Lysekil och norrut är landskapet utmejslat i den rosaröda bohusgraniten. Södra Bohusläns berg består av äldre gnejser och granit i en gråare nyans, vackert också det.
Bohuslän var bebott redan under forntiden. De äldsta bosättningarna har man upptäckt längs den dåvarande kustlinjen, men det har också hittats bosättningar i de bördiga dalgångarna i inlandet.
De nutida kustsamhällenas framväxt med sina fiskelägen är intimt förknippade med sillen. När sillen gick till, fylldes havet med så mycket fisk att man ibland kunde håva in den ända in i hamnarna. Tusentals människor sökte sig till kusten för att ta del av havets silver och fiskebyarna började byggas. 
I dag är fisket fortfarande en viktig inkomstkälla, men också turismen.
Dessa faktauppgifter är tagna ur boken Magiska Bohuslän av Anna W Thorbjörnsson och Marko T Wramén, den enda resehandbok över Bohuslän, som jag kunde hitta.

Första utflykten gick till Lysekil, där vi stannade för ett besök i Havets hus. Havets hus innehåller en  samling akvarier med mängder av växt- och djurarter från Västerhavet. Otroligt fascinerande!

Virvelkrake

Den berömda Smögenbryggan

Vi åkte vidare till Tanum och besökte Vitlycke museum där de intressanta hällristningarna finns. 

Nästa dag började med en visning av Sundsby Säteri. Detta säteri har en otroligt intressant historia som levandegjordes av en skicklig guide. Kvinnan bakom det hela var Margareta Huitfeldt (1608 - 1683) från vars stipendiefond man delar ut medel än i våra dagar.

Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn var tyvärr en stor besvikelse! Det visade sig, att man har visserligen en stor samling akvarellmålningar, men de visas inte som permanent utställning. I stället har man tillfälliga utställningar av olika konstnärer och det behöver inte alls vara akvarellmålare. Vi åkte raskt vidare till Pilane gravfält som är en skulpturpark. Mycket vackert!

Anna (längst bort) av Jaume Plensa och Gunsmoke av Anna Fasshauer

Sista dagen åkte vi till Strömstad där vi steg ombord på en båt och åkte ut till Kosterarkipelagen. Kosterhavets nationalpark är Sveriges enda marina nationalpark. Vi gick i land på Ursholmen, som är Sveriges västligaste bebyggda ö. Holmen har också en fyr, som inte längre är i bruk. Bilden i början av inlägget är tagen på Ursholmen.

Ursholmen

Sälar i Kosterhavet

Stockholms stadsmuseum har jag naturligtvis varit på många gånger, men nu var det länge sedan och jag tyckte att det var dags igen. Framför allt är det viktigt att ta sig tid när man går runt. På vissa museer sker också en del förändringar och förbättringar, vilket gör att det kan vara värt att göra ett återbesök efter några år.
Museet är inrymt i den byggnad, som tidigare kallades Södra stadshuset. Jag gjorde två besök under våren och tog några bilder. Jag rekommenderar ett besök. Museet är verkligen  informativt, sevärt och trevligt. 
På ovanstående bild ser man föremål från en arkeologisk utgrävning. De är från 1500-talet. Då bodde det 8000 personer på ön Stadsholmen, dagens Gamla stan och även på malmarna i närheten.

Föremål från 1600-talet, som tillhört barn.

Södra stadshuskällaren från 1748

Nattur, tillverkat av urmakare Fredman, han som senare blev känd genom Bellmans dikter

Modell av Gustav lll: s operahus, som så småningom ersattes av det nuvarande

Modell av Münchenbryggeriet vid Söder Mälarstrand

En karta över Stockholms varuhus och deras historia

Arbetarbostad från år 1900

Jag önskar alla mina läsare en riktigt trevlig sommar. Bloggen återkommer i början av augusti.
Bilden visar insidan av mitt minväxthus.

Som mina trogna läsare kan se har jag bytt ut startbilden på min blogg.. Det var sannerligen på tiden! Den förra hade jag haft i nästan 10 år. 
Jag hade länge gått och funderat på hur jag skulle få till en ny bild. Jag ville gärna fortsätta att illustrera detta att jag bor på en ö och jag tyckte att det var en rätt kul idé att jag skulle stå och titta ut på vattnet. Hur jag ser ut framifrån ser ni ju på min profilbild.
Men var skulle jag placera mig? Hur skulle jag hitta någon, som kunde ta bilden? Det måste ju vara någon, som är hyfsat bra på att fotografera och som har litet tålamod.
Bilden är tagen vid Islingeviken på Lidingö. Jag bor i närheten och promenerar ofta där med min hund. 
Det som är litet intressant med bryggan jag står på, är att jag helt nyligen kom till insikt om att den faktiskt är så gammal, som man kan tro. Jag har ju sett att den är litet speciell med sitt underrede av stenar.

Constantiabryggan ca 1910. Foto: Lidingö hembygdsförening

Här ovan ser ni ett gammalt foto på bryggan, som den såg ut ca 1910. Den var alltså från början en privat brygga vid en stor grosshandlarvilla som låg i närheten. 

Här ser ni dagens brygga i samma vinkel som på bilden ovan

Jag har även lyckats hitta en bild på en villa, som låg vid bryggan.  Det är en av första sommarvillorna på Lidingö och byggdes 1864, men revs redan 1890. Det innebär att grosshandlaren på bilden ovan  måste ha haft en annan nyare villa. 
I dag ligger Indonesiens ambassad på platsen.

Villa Constantia ca 1870. Foto Lidingö hembygdsförening

Vem är det nu, som har tagit bilden? Jo, det är min dotter Ulrika. Det var inte så lätt. Det var nämligen dåligt väder den dagen och vi  fick passa på mellan skurarna. Å andra sidan är det faktiskt bra fotoväder, då det är mulet. Det blir inte så mycket skuggor och himlen ser ju spännande ut. Fast jag är nog litet störd av att det ligger så väldigt många småbåtar vid pontonbryggorna. Det är mitt i sommaren. Borde inte alla vara ute och åka med sina båtar?

Glashyttan

Maneter i glas

Jag gick sedan vidare till några gamla butiker. Järnhandeln är från 1930-talet. Så roligt att se sig omkring där. Skulle man behöva köpa husgeråd i emalj eller skor till sin häst kan man gå hit. Bredvid järnaffären finns det en mjölkbutik.

Järnhandel

Mjölkbutik

Swedenborgs lusthus, byggt 1740. Här satt han och tänkte.

Efter att ha suttit och vilat en  stund i Örtagården, fortsatte jag och stannade sedan till vid några gamla byggnader.
Först var det Älvrosgården, som är en nordsvensk gård från början av 1800-talet. Därefter blev det ett besök vid fäbodarna. 
Nästa stopp blev Hornborgastugan, som kommer från Västergötland. Den flyttades till Skansen 1898. I denna stuga har det bott en fattig familj utan egen mark.
Sist besökte jag Oktorpsgården, som är från 1870-talet. Den kommer från Halland.

Älvrosgården

Fäboden

Hornborgastugan

Oktorpsgården

Här passerar jag Galejan på väg ut. Tack för den här gången!