Som jag tidigare berättat läste jag konstvetenskap på Senioruniversitetet i våras. Efter kursen fick vi elever ett förslag att skriva en essä om tre offentliga konstverk.
Jag har valt ut några, som jag tycker är intressanta. Här kommer texten om det första konstverket i förkortad version.
Tuffsen av Egon Möller-Nielsen är en lekskulptur i betong, som är placerad i Humlegården i Stockholm. Den är från 1949. Egon Möller-Nielsen, som levde 1915-1959, kom till Sverige från Danmark på 1940-talet. Han gjorde amorfa lekskulpturer, som än i dag är i bruk på flera ställen i landet. Det finns inslag av lek och experiment i hans formgivning.
Tuffsen har sina rötter i surrealismen. Den föreställer ingenting alls, utan låter betraktaren eller användaren följa dess kurvor och håligheter, precis som man vill.
Möller-Nielsen var en pionjär för "sociala" skulpturer, som alltså var tänkta att barn skulle vidröra och leka med. Han har fått många efterföljare i landet.
Att jag valt att skriva om denna skulptur, beror dels på att det är en föregångare till fantasifulla lekskulpturer, men också för att jag har en litet personlig koppling till den. Jag gick i skola på Sturegatan på 1950-talet och lekte mycket i Humlegården.
Då jag nu på äldre dar besökte parken för att fotografera skulpturen, hade jag sådan tur att jag träffade på två flickor i 8-10-årsåldern, som var där med sin mormor. Mormodern berättade att de varit på denna plats många gånger och att flickorna älskade skulpturen.
