Dödstädning

Under det senaste året har jag tagit itu med det som många av oss äldre känner oss nödsakade att göra - den så kallade dödstädningen. Nu hör jag faktiskt inte till den typen av människor, som samlar på mig alltför mycket. Jag är rätt duktigt på att slänga. Ändå var jag tvungen att gå litet djupare och framför allt sortera upp en hel del.
1. Pappersfotografier. De flesta av intresse är naturligtvis inklistrade i album. Kvar fanns många lösa pappersfoton. Jag kastade sådana, som föreställde helt okända personer eller platser. På många bilder, som sparades, skrev jag på baksidan vad de föreställde. Sorterade så gott det gick i mappar märkta Barnen, Släktingar osv
2. Diabilder. Några kastades och resten lades in på ett USB-minne, så att jag sedan kunde lägga in dem i datorn.
3. En gammal smalfilm lades över på en DVD. Det var roligt att få se den efter alla år.



4. Urklipp och gamla pappersdokument. Sorterades upp och lades i olika mappar, som märktes.



5. På mina  tavlor har jag klistrat fast ett papper på baksidan med  uppgifter om konstnär och varifrån tavlan kommer. Proveniens som det heter.


6. Jag har slängt alla gamla grammofonskivor utom några 78-varvare. Märkligt att just dessa blivit kvar från ungdomen, när så mycket annat har försvunnit!



7. Ett gammalt piano. Jag spelar inte på det längre. Barnen tillfrågades, men tackade nej. Inget napp på Blocket. Det åkte ut! På så sätt fick jag ju också litet mer utrymme.




8. Böcker. Jag köper mycket sällan böcker numera. Jag lånar det mesta. Det jag har i bokhyllan är gammalt. Jag var brutal och rensade ut fem hyllmeter. Trasiga och smutsiga pocketböcker åkte i sopen. Angående de övriga, gick jag in  på antikvariat.net för att kolla tillgången och göra en bedömning om de kunde ha något ekonomiskt värde. Därefter kontaktade jag ett antikvariat. De tackade nej till alltihop! Det blir till att släpa ner dem till pappersåtervinningen.

Hej då Grimberg!